Utflykt till Tonle
Sap som är Sydostasiens största sötvattensjö. Vi färdas på
flodbåt för att se de flytande byarna, där människor bor vid
strandkanten och på sina båtar. Husen flyttades beroende på vattennivån,
när vi var där i januari sjönk vattennivån 40 cm per dag. Husen
plockas då ner, flyttas med en stor bogserbåt som drar hela huset efter sig.
Tonle Sap har en
förbindelse med Mekongfloden och vid monsunregn vänder den sitt
flöde och får Tonle Sap att svämma över kraftigt.
Översvämningarna är inte endast negativa. Vattnet för med sig
näringsämnen som fungerar som gödsel för odlingarna som ligger
runt sjön.
Pråmbåt
Vi gjorde
uppehåll på en stor båt
som hade en presentbutik, med ganska höga priser. Här
hade de uppfödning av krokodiler och fisk. En flicka som
inte var äldre än 4 år stod med en 2 meter lång orm runt
halsen. Flickan såg inte det minsta rädd ut.
Från båten, som var i två plan, hade man bra utsikt över sjön.
På sjön var det ett enda myller med alla husbåtar. Det fanns
båtar där de hade fiskodling, det
kokade i vattnet av fisk. På en av båtarna låg två grisar och sov.
Bananförsäljare på små
båtar ville sälja små bananer till oss för en dollar. Barn
sittande i små plastbaljor rodde runt på sjön.
På väg tillbaka såg jag skolbarn gå från skolan, som var belägen
på en båt, i sina skoluniformer med
vatten upp till knäna. Vattnet var brunt av slam och lera men
tydligen inget fel på enligt guiden. De flesta som bor här är
vietnameser. Under Röda khmerernas tid fiskade man med hjälp av
granater. För att samla in ved var de boende
tvungna att ta sig i land in bland träden i skogen och samla
ved, inte helt ofarligt eftersom det fanns giftormar i träden.
Textilarbetare
På vägen tillbaka till hotellet i Phnom Penh såg jag kvinnor
i likadana ljusblå uniformer komma ut från en byggnad. Guiden berättade
att de jobbade på en textilfabrik. De jobbar 10 timmar per dag
med en timmes lunch och tjänar mellan 40 och 60 dollar per
månad. Det var vanligt att de bodde mellan 4-10
stycken i ett rum och delade hyra och mat.
Egna reflektioner
Jag tycker att jag märkte av fattigdomen tydligt här, husen var
i ett fruktansvärt dåligt skick. Försäljarna jagade efter vår flodbåt i
sina små båtar för att sälja bananer och dricka till oss. Det var något
desperat över de som sålde, det upplevde jag inte på något annat
ställe i Kambodja.
