Vi åkte från Siem Reap till Sihanoukville, först
med buss från Siem Riep till Phnom Penh, därefter inrikesflyg från Phnom
Penh, därifrån fortsatte vi återigen med buss till Sihanoukville. Vi
åkte flera timmar och hann därför se en hel del av omgivningen och hur
lokalbefolkningen levde vilket var intressant. Husen var av olika standard de allra flesta med
bastväggar och basttak och jag såg bara några enstaka murade fina hus.
Husen på landsbygden var byggda på traditionellt sätt, det vill säga de stod på
pelare. Det låg skräp överallt, ett tydligt tecken på fattigdom. Det enda som
samlas in är plåt, aluminium och viss plast.
För 50 år sedan röjdes djungeln vid Victory Beach eftersom Kambodja behövde en djuphamn. Området kallades då Kampong
Song men fick senare namnet Sihanoukville, en hyllning till Kambodjas kung Sihanoukville.
Det bor cirka 200 000 invånare i Sihanoukville. Staden
har inget egentligt centrum, men lite affärer och en marknad. Det hände att det
kom lösa kor gående mitt på gatan.
Här kunde man besöka stadens eget bryggeri, som öpppnade 1963, där man tillverkade Angkor-öl.
Bryggeriet var öppet för besökare en dag i veckan.
Massage erbjöds på ett flertal ställen till mycket låga priser. Seeing Hands, blinda massörer,
fanns också här.
Nyligen byggdes en flygplats lite utanför Sihanoukville och i framtiden kommer det att gå flyg från Bangkok och
Phnom Penh till Sihanoukville.
Stränderna
Ochheuteal Beach är den längsta stranden, 3 km lång,
och var den populäraste. Här fanns det största utbudet av
restauranger, där man kunde äta goda fisk- och skaldjursrätter till låga priser.
Ochheuteal Beach övergår i Serendipity Beach som är ungefär likadan som
Ochheuteal Beach men den här stranden är populär bland back packers.
Sokha Beach var den vackraste stranden och ägdes av Sokha Beach Hotel. Otres beach var en något lugnare strand och inte så
exploaterad. Det turkosblåa vattnet var klart och
badet var långgrunt. Sandstranden bestod av vit finkornig sand och det var inte så många
turister där. Solstolarna fick man använda utan att det kostade något men i
gengäld förväntades man handla något från restaurangen som ägde solstolarna.
På kvällarna gick vi ner till stranden och åt middag. Där fanns stora, runda, bekväma bambufåtöljer med mjuka dynor, det var levande ljus på borden som var placerade tre meter från havet. Havet brusade och när mörkret la sig och man tittade upp mot himlen såg man hundratals stjärnor på himlen. Jag tog alltid av mig sandalerna och borrade
ner fötterna i den svala, mjuka sanden, lyssnade på havsbruset och njöt.
På senare år har det förekommit överfall och rån på turister så man ska vara försiktig och inte gå ensam på stranden på kvällen.
Boende
Enkelt hotell
Golden Sand, nära Ochheuteal-stranden, enkla rum, tråkigt poolområde.
Lyxhotell
Sokha Beach Resort, stora fina rum, egen privat strand som krattades varje
morgon och var endast till för hotellets gäster, inga försäljare eller
lokalbefolkning släpptes in dit. Fint SPA.
Försäljare
Försäljare på stranden erbjöd manikyr,
pedikyr, massage och hårborttagning på benen med en tråd. Jag provade helkroppsmassage som kostade
5 dollar. Hon tog god tid på sig och gick igenom hela kroppen.
Barn sålde tavlor, ringar, armband
och halsband. De handikappade sålde böcker. Några kvinnor sålde languster som de skar upp och pressade lime på, jättegott.
Några barn sålde också frukt på
stranden, de bar de tunga fruktfaten på huvudet. Frukten skar de upp med en plasthandske på handen och frukten
serverades ur plastpåsar och åts med blompinnar. Det var verkligen gott
och frukten smakade verkligen frukt.
Tiggare
Det var vanligt med tiggare i Kambodja och som turist blev man föremål för deras
uppmärksamhet. Det var framförallt minoffer, barn och gamla som tiggde. Man bör
inte ge barnen pengar utan hellre köpa frukt eller mat till dem. Får de pengar finns risken att föräldrarna ser det som en inkomstkälla och låter barnen
tigga istället för att gå i skolan.
Utflykter
Vi åkte till Starfish, ett café
där de serverade kaffe och underbara bakverk, men även enklare luncher.
Vinsten av försäljningen gick till välgörenhet.
Vi gjorde en utflykt till den vackra skärgården utanför Sihanoukville med besök
på några av de vackra öarna.
Vi åt lunch på Snake house, en spännande miljö som förutom mat hade en hel del exotiska djur så som ormar, papegojor, krokodiler och ett stort saltvattenakvarium.
För den som vill finns möjlighet att boka en endags eller flerdags tur med någon
av dykklubbarna för att dyka eller snorkla. Man åker då ganska
långt ut för att komma till fina dykställen och snorkelställen.
Barnen
Barnen var nyfikna och kom ofta fram för att prata en stund. De undrade hur vi
hade det i Sverige, vad jag jobbade med och så vidare. Jag passade på att fråga
hur de hade det. Barnen berättade att de sålde saker för att hjälpa sina
familjer med ekonomin. Barnen berättade vidare om vad de ville bli när de blev stora. Det var bland
annat lärare, läkare och
turistguide.
Shopping
Det fanns inte så många affärer i Sihanoukville
och den marknad som fanns var ganska liten. Jag köpte ett
par solglasögon hos en optiker, ett par Ray Ban med slipat
glas. Glasögonen kostade 300 kronor och jag fick hämta dem dagen
efter.
Vi besökte en minimark och blev förvånade att de hade nästan allt. Där fanns penicillin, (Amoxicillin 500 mg) en kapsel kostade 1 krona.
Det fanns tandborstar, tandkräm, deodorant, Nivea dag- och nattkräm, Tigerbalsam, myggmedel, godis, chips,
drickor, vin och sprit mm.
Egna reflektioner
Sihanoukville var stället där jag
verkligen kopplade av, solade, badade och åt god mat. Kvällarna var jättemysiga.
Vi åt middag med levande ljus på borden nära havet som brusade.
Men Sihanoukville är också ett ställe som berörde mig på ett negativt sätt. Här
såg jag vid två tillfällen kambodjanska unga kvinnor tillsammans med äldre
västerländska män. Det rådde inget tvivel om att kvinnorna var i en
beroendeställning till männen...
