Vi landar på Phnom Penhs flygplats efter en flygresa på 15 timmar
med en mellanlandning i Abu Dhabi. Tidsskillnaden mellan Kambodja och Sverige är
6 timmar, klockan ställs fram. I Kambodja tillämpas inte sommartid.
Visum
Turistvisum ordnade vi i passkontrollen på Phnom Penhs
flygplats. Visumansökan, 20 dollar och pass lämnades in. Efter
handläggning lämnades pass och visum ut. En anställd på
flygplatsen ropade upp våra svenska namn,
med asiatisk brytning, ingen förstod.
Kambodjanerna pratar med sin egen typiska asiatiska brytning. En
svensk kvinna som varit med i planet fick ta över. Organisationen på Phnom Penhs flygplats
visar att kambodjanerna inte är så vana vid turister.
Turistvisum kan även sökas direkt via nätet.
I Phnom Penh besökte jag Independence Monumentet, som byggdes
1958 och är ett minnesmärke av de kambodjaner som stupade i kriget. Jag besökte också Kungliga palatset och Silver Pagoden, Tuol Sleng eller S-21, The Killing Fields, ryska marknaden och Tonle sap.
På rundturen mellan de olika sevärdheterna såg jag munkar i sina
orangefärgade klädnader, en bröllopsfest och ett begravningsfölje. I
begravningsföljet var kistan placerad på en vagn som var vackert
draperad med vita gardiner. Jag såg elledningar dragna kors och tvärs som liknade ormbon.
Under besöken hade vi hjälp av en lokal guide, han bar ett rött band runt handleden som betydde att
han var ogift.
Boende
Jag bodde på
Phnom Penh Hotel ett lyxigt hotell med stora fina rum, fint poolområde,
lyxig matsal med buffé, fin bar med bra underhållning på kvällarna.
Trafiken
Trafiken i Phnom Penh var ett myller av mopeder, tuktuks, motos
och bilar. Ibland åkte upp
till fem personer på samma moped. Några bar munskydd i olika färger och
mönster, munskydden hade de för att skydda sig mot avgaser från trafiken. Det var inte många av
mopedisterna som bar hjälm, ungefär 5 procent. Kambodjanerna lastar
det mesta på
sina mopeder, exempelvis bananer, madrasser, byggföremål med mera.
Det var vanligt förekommande med tuktuks, som är en öppen vagn
som körs av en moped. Motos, som är en motorcykeltaxi, och bilar
fanns överallt. I Kambodja är det högertrafik men det förekommer
att de kör mot färdriktningen. Den buss som vi åkte med körde även den mot färdriktningen. Ingen av den mötande
trafiken reagerade, de körde bara lugnt runt bussen på båda sidor.
Trafiken gick inte så fort, de kör i 20-40 km i timmen.
Det var förvånansvärt många splitternya Lexus bilar i Phnom
Penh, i ett u-land som Kambodja borde det vara ovanligt med den
typen av bil. Enligt en av guiderna går inte alla biståndspengar
till det de är
avsedda till.
På registreringsplåtarna kunde man se om bilen var privatägd, vit
skylt, eller ägdes av polis och militär, röd och blå.
En typisk khmer restaurang
Jag besökte en
typisk khmer restaurang, Khmer Surin där jag provade olika
rätter från khmer köket. Jag provade
nationalrätten Fish Amok.
Fish Amok består av havets läckerheter kokt i kokosmjölk,
kryddat med curry.
En kväll åkte jag in till centrum och besökte en restaurang,
restaurangen hade en egen vakt som var utrustad med en batong. Vakten körde
bort alla barn som kom förbi för att tigga eller sälja något. Jag
antar att några av barnen var gatubarn. Det här är ett land som
upprör och berör...
6 januari - befrielsedagen
Den 6 januari är dagen då vietnameserna tågade in i Kambodja och
befriade människorna från Pol Pots skräckvälde. Kambodjanerna firar den
här dagen och filmen "The
Killing Fields" visas på TV för att påminna om vad som
en gång hände.
Mode
Klädmodet i Kambodja
var en
typ av pyjamas med en pyjamasjacka och pyjamasbyxor, med
hamburgare, blommor eller hundar på.
Mer att göra
I Phnom Penh finns en elefant som kallas för Sam Bo. Sam Bo tar med sig turister på en rundtur runt Wat Phnom.
När Sam Bo slutar för dagen har man möjlighet att
fotografera och klappa honom.
Seeing Hands där arbetar blinda kambodjaner med att massera, det kostade 4 dollar
för 1 timmes massage.
Egna reflektioner
Phnom Penh gjorde verkligen intryck på mig, jag var
fascinerad av atmosfären och livet där. Trafiken var ett enda myller men
alla tog en otrolig hänsyn till varandra. Människorna var
vänliga och log hela tiden och verkade inte stressa det minsta
utan alla tog det lugnt. Jag skulle gärna velat
stanna ett par dagar till.
